tisdag, januari 03, 2012

2012

Jag tycker det är så fint att jag solade med strumpor i sommras så mina fötter var likbleka.
Annars då? Jo men jag chillar väl runt, helt pank. Men jag är inte bitter jag eller. För jag har ju faktiskt världens finaste vänner, och det duger gott och väl för mig :-)

Det går inte en dag utan att jag lägger tanken på dig, tanken om vad som skulle ha hänt om du skulle ha klarat dig. Jag har gråtit klart, men sorgen finns kvar. Jävla gud, varför åkte lastbilen förbi just där? Varför just i den minuten, den sekunden. Den tomhet döden tar med sig är obeskrivlig.  

1 kommentar: