Idag har jag lyssnat till Kristian Gidlunds sommarprat. Det var fint och jag grät. Han är dödssjuk, och kommer snart att hamna hos alla andra döda. Han har ingen framtid och alla vet det. Han vet att han aldrig kommer hinna få barn, familj eller barnbarn, han har tidsbrist. Brist på tid från livet. Som han säger i sitt sommarprat är han här på lån, lån på livet. Han är här just nu, men måste snart lämna ifrån sig det, det finaste varje människa har - livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar