Att inte vara tillräcklig kan vara bland den värsta känslan jag upplevt. När grundtanken bara var att hjälpa till som sedan flyter ut i sorg och irritation. vilka jävla varelser människor är.
Dessutom är det så konstigt att en del av mig mår så bra, att vissa är så snälla mot mig och att min familj är den bästa och stöttar mig i allt. Samtidigt som en helt annan del av mig börjar stor gråta när jag lär åka tillbaka till Falun, en annan del som ligger uppe mitt i natten och bara stirrar upp i taket på grund av tomhet och saknad. Vill inte vara utnyttjad, vill inte bli tagen på, men fan om allt redan har hänt, vad gör jag då? Hur ska man acceptera fakta att olyckan är skedd och allt behöver bearbetas. Hur lever man detta liv egentligen rätt? Vill ta en paus från allt.
Dessutom är det så konstigt att en del av mig mår så bra, att vissa är så snälla mot mig och att min familj är den bästa och stöttar mig i allt. Samtidigt som en helt annan del av mig börjar stor gråta när jag lär åka tillbaka till Falun, en annan del som ligger uppe mitt i natten och bara stirrar upp i taket på grund av tomhet och saknad. Vill inte vara utnyttjad, vill inte bli tagen på, men fan om allt redan har hänt, vad gör jag då? Hur ska man acceptera fakta att olyckan är skedd och allt behöver bearbetas. Hur lever man detta liv egentligen rätt? Vill ta en paus från allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar