Alla uppsatser är på liv och död

För några minuter hände det en grej. Som jag skulle vilja dela med mig av.
Jag skrev till min bror att jag inte visste vad jag skulle göra med min uppsats i kulturhistoria. Inlämningen var för tre veckor sedan och jag har knappt kommit halvvägs. Han skrev då "Skit i den. Alla uppsatser är inte på liv och död." Av ren impuls skriver jag "Jo jag måste få ett C på den för att få ha kvar mitt betyg." och samtidigt tänker, vad säger jag?

Om jag går in på vår elevplattform It's learning så finns det ett dokument under varje ämne som heter betygskriterier. Det är ett dokument med exakt vad du ska göra för att få det betyg du strävar efter. Vad jag tror dessa betygkriterier ger till oss? Att vi når våra mål? Att vi mår bättre? Känner mindre press? Känner mer lust till skolan? Nej. Jag tror att dessa betygskriterier späder på mer betygstress och presationsångest. Bra betyg kommer inte från att man följer en mall med allt som ska ingå i ett A. Bra betyg tycker jag ska komma ifrån någonting man har ansträngt sig för. Något man finner intressant. Något man tycker är kul. Jag tycker skolan idag har fel fokus, fokuset ska inte ligga på betygen. Det ska inte spela någon roll senare i livet vilket betyg du har. Om det står ett D eller om det står ett A på ett papper. Det är inte bara betygskriterierna jag stör mig på. Det är all hets vi får av lärare, föräldrar och kompisar. Hets för att klara så bra betyg som vi någonsin klarar. Hets som gör att all kraft, motivation och fantasi försvinner. 

Vi måste sluta med att späda på den redan existerande prestationsångesten och betygsstressen. Livet är mer än betyg.

Nu ska jag skriva på min uppsats. Jag ska leta efter den fakta jag finner intressant och diskutera runt det. Jag går i skolan för min egen skull, inte för min lärare, mina kompisar eller mina betygs. Utan för min egen.