Tyvärr har jag alltid trott att det är okej. För fem år sedan var jag på Stadium Sports Camp (ingen smutskastning på dem, väldigt roligt läger) Men det var där det för första gången hände. Det kom en kille runt 14 år bakom mig och började gnida sig mot mig bakifrån. Jag försökte få kontakt med min kompis som stod framför mig så jag kunde komma därifrån men killen tog sina händer runt min midja. Jag blev fast i hans grepp. 14 åriga jag fattade ingenting. Är det såhär man ska göra? Ska jag vara glad att han tar på mig?
2 år senare. Jag och en kompis skulle gå på vår första gymnasiefest, taggade som vilken 16-åring som helst skulle vara. Vi kom dit och började dansa. Började dansa med en kille som helt plötsligt tar sina händer på min rumpa och snart därefter försöker trycka in sina fingrar mellan benen på mig.
Ytterligare 2 år senare. Ute på krogen, står och dansar. Dansar med en kille, får hela hans hand mellan mina ben. Blev ställd. Sa ingenting. Gick därifrån.
Två dagar sedan. Var ute på krogen. Okänd man pussar på min flickväns huvud utan att hon vet vem han är.
Vill kunna bli arg och säga till när det väl händer, men i situationen är det svårt. Jag ska bli bättre för vi måste säga stopp, vi måste säga sluta, vi måste få dem att skämmas.
Rör inte min, min kompis, min flickvän eller någon annans kropp.
Helt plötsligt blev det februari och dags att ta tag i jobbsökningar och CV skrivningar igen. Inte favorit sysslan. Tänkte söka jobb inom industri och insåg sen vilket skämt det faktiskt är. Har inget vad som krävs och inget intresse. Ibland får man bortprioritera bra lön till något man faktiskt tycker om att göra. Jag har ingen teknisk- eller naturvetenskaplig utbildning men jag kan vara fantastisk bra på andra jobb. Ska en dag hitta det som passar mig. Ta hand om er så länge♥
Studenten passerade och jag fick inte bo kvar i min lägenhet i Falun. Så jag flyttpackade med gråten i halsen. Mitt älskade Falun..
Snart därefter stod min första arbetsdag på hemtjänsten på schemat. Vilket var där jag hängde större delen av sommaren. Tufft men lärorikt jobb. Sen gjorde jag allt det andra som man gör varje sommar, typ bada, sola och träna.
14 Juni drog jag och Lars ut på vandring strax utanför bjursås, Glad att jag har en som är lika taggad på sånna grejer som jag är. Riktigt riktigt kul!!
La in en extra träningsväxel och tränade på inför mitt halvmaraton, körde ett träningspass med Lars på 22 km runt gimmen. Sen var jag så redo jag kunde bli, trots det nervös som ett as när jag var påväg mot starten. Loppet gick bra men grät av lättnad när jag kom i mål. 27 km och 1150 höjdmeter. På stigar och lera.
Började arbeta på en plantskola med en tjej som senare skulle visa sig bli min flickvän. Och blev kär. Detta har varit den bästa hösten på väldigt väldigt länge.
I oktober så åkte jag en trip till örebro för att hälsa på min bästa Fia, fick titta på när de hade balett och modern klass. (♥) Världens bästa. Vi var även på 80-tals partaj.
Sen decemeber har jag varit här, där jag är nu 14 januari 2016. I en liten stuga mellan kläppen och sälen. Jobbandes som liftvärd.
Tror och hoppas att 2016 kommer bli ett år jag sent kommer glömma.
Det har redan gått 13 dagar på 2016. 352 dagar fram till 2017, ännu ett år har passerat.
2015 var ett bra år, i sin helhet. Med många höjdpunkter. Detta är min årsumé för året:
Januari var kall som vanligt, även i Falun. Vi var mitt i processenFace It, vår sista produktion ihop som ES12DAN. Livet var bra, för vi var tightare än någonsin och bättre än någonsin. Många timmar i danssalen blev det under vintern och tidiga våren, och bar väl inte så mycket andra kläder än svettiga danskläder dygnet runt. Fick också inflammation i mina ljumskar i samma veva, men linimentet användes flitigt och jag överlevde. Föreställningarna började och scensminket åkte på och av under 4 hektiska men så fantastiska dagar. Att få stå på scen är något alldeles speciellt. Detta är det vi skapade tillsammans.
I april drog jag och pappa upp till Umeå för att hälsa på Lars och Linnéa, vi var ute och sprang och mös. Umeå har ändå något speciellt och hoppas att någon gång jag kan kalla det för min stad.
I maj gjorde jag något sånt som jag oftast bara vågar tänka på att göra. Jag gick på en audition till en dansskola i Karlstad. Och kom in. Idag 8 månader efter kan jag ångra mig att jag tackade nej. Men det kändes inte rätt. Tyvärr.
Skolan fortsatte i sin vanliga takt men allt flöt på ganska okej. Det var utspringstävling och massa galna grejer hände i skolan. Bland annat dance battle i cafeterian, bock genom hela skolan i pjamas, hsm uppvisning i matsalen, såpbandytunering som tjocka superhjältar och friskis och svettis pass á la Fia och Ulla i cafeterian.
Mitt i allt blev jag klar med mitt plugg för gymnasiet. (den KÄNSLAN!!) Precis i tid inför studentresan till Mallorca. Studentresa, jag kunde knappt tro på det själv.
Dagen med stort D kom, studentdagen. Eller ja, studentveckan. Man firades hela veckan av alla och jag mådde så bra. Även fast allt var fruktansvärt, grät många tårar. Det var vemodigt. Den obligatoriska skolgången var klar. Som jag hade längtat.
Livet efter studenten och vad som hände sen kommer i en part two, för nu ska jag sova.
Nu äntligen börjar riktig snö falla från himlen här i sälen. Så gött!! Och ny månad är här och vad betyder det? Nytt internet. Och vad betyder det?? Kan börja skriva här igen! Lär sova nu för jobbar imorgon fram tills onsdag sen åker jag hem igen på onsdag kväll och blir hemma till fredag. Puss